Eller handlar det bara om psykologi?

Det är så härligt med psykologi och hur vi människor fungerar. När vi är rädda och oroliga för framtiden tenderar vi att tolka allt negativt – överdrivet negativt. När vi är positiva tenderar vi att vara överdrivet positiva. Just nu befinner vi oss i ett läge där marknadens aktörer (placerare, analytiker, och journalister) är till övervägande del positiva - det är ju därför börserna har gått upp. Det spelar ingen roll att vi får statistik som är den sämsta på flera decennier - vi hittar ändå något som är positivt i detta. T ex så har vi under de senaste månaderna läst allt fler kommentarer på att ekonomin nu sannolikt har bottnat: 

•  Statistik i Storbritannien visade under april och maj en liten liten återhämtning på 0,2 resp 0,1 procent och enligt chefen för National Institute for Economic and Scocial Research så är detta signalen på att recessionen är över.
•  Financial Times husprisindex föll med ”bara” 0,7 procent i maj, vilket var något mindre än i mars och april och då menar man att det västa nu är över.
•  Förra veckan presenterades jobbstatistik i Storbritannien som var något bättre än väntat men ändå den näst största nedgången sedan 1981. Enligt Wall Street Journal var det bevis för att det värsta nu är över.
•  När ”unemployment claims” minskade med bara 148.000 var det ett ”säkert” tecken på att ekonomin har bottnat osv osv.

Om all denna statistik hade dykt upp i ett mer negativt sentiment hade den istället tolkats som ”bevis” för något annat. För ett tag sedan läste jag en rapport som visade att en dålig nyhet inte behöver vara så dålig om man har förväntat sig värre. D v s kan en dålig nyhet kan med rätt inställning bli en bra nyhet? Jag har ingen aning huruvida ekonomin har bottnat eller inte men vad jag vet är lite om hur psykologin på aktiemarknaden fungerar.

Efter ett tag vänjer vi människor oss oavsett förhållanden. Steget från att vara rik till att bli fattig är värre än att vara fattig från start, d v s det är förändringen som uppfattas som negativ. När vi har haft en attityd ett tag blir det lättare och lättare att få till en förändring i attityden, dvs vi har en tendens att vänja oss. Annorlunda uttryckt krävs det mer och mer stimuli för att hålla en attityd konstant. Detta tror vi är mer uttalat ju närmare en extrem attityd vi är. När vi är i slutet av en period av mycket positiv aggregerad attityd krävs det bara mindre negativa förändringar för att den aggregerade psykologin ska svänga, men det krävs en högre grad av positiva förändringar för att hålla den aggregerade positiva attityden konstant. Ett exempel får tydliggöra. Under en period av tre månader, från mitten på augusti till en botten den 21 november 2008, föll S&P 500 med hela 43 procent! Enligt studier gjorda på placerarnas sentiment var det bara 4 procent av alla placerare som var positiva efter den nedgången. Med en sådant extremt negativt sentiment krävs det mer och mer negativ stimuli för att bibehålla, eller förstärka, detta negativa sentiment. Under de kommande fyra veckorna steg index med 24 procent samtidigt som det presenterades en flora med vinstvarningar och extremt negativ makrostatistik. Ju närmare vi är en extrem attityd, som t ex runt den 21 november 2008, desto mer stimuli krävs alltså för att bibehålla denna extrema attityd.