Följa-John är lätt - Contrarian är svårt.

Enligt mitt sätt att se saken rör sig de finansiella marknaderna i vågor av optimism och pessimism där vi t ex i mars noterade en stark rädsla på de flesta börser runt om i världen och som nu har gått över i en fas av nästan ohejdad optimism. Alla har vi någon gång hört:

•  "The time to buy is when there's blood in the streets." / Baron Rothschild
•  Buy low, sell high osv osv

Vi känner alla till dessa goda råd. Men hur lätt är det att följa dem? Jag skulle vilja hävda att det är extremt svårt att tänka och agera mot trenden och utanför konsensus. Att vara ”contrarian” är definitivt inget för den med svagt hjärta.
Dan Ariely (professor of behavioral economics at MIT) ger ett exempel i sin mycket intressanta bok ”Predictability irrational” om herding eller flockbeteende i vardagslivet. Om du skall ut och äta och ser två personer i kö utanför en restaurang funderar du säkert…”det här måste vara en bra restaurang eftersom det är kö”…och så ställer du dig i kön. När nästa person går förbi och ser tre personer i kön tänker han/hon att ”det här måste vara en fantastiskt bra restaurang eftersom det står tre personer i kön och vid nästa restaurang finns det ingen kö alls”. Och på det här sättet fortsätter det och detta är ett exempel på hur vi människor tenderar att röra oss i flock. Även om vi inte känner till någon av restaurangerna kommer vi medvetet eller omedvetet att dra slutsatsen att restaurangen med kö är den bästa, dvs ”dessa personer vet något jag inte vet”. Som jag har skrivit flera gånger tidigare är flockmentaliteten speciellt utpräglad vid osäkerhet, för det finns ju ingen anledning att röra sig med flocken om du vet att den har fel. Och eftersom ingen analytiker/placerare vet med säkerhet hur börsen kommer att utvecklas den kommande veckan/ månaden eller året så är flockmentaliteten högst påtaglig i de finansiella marknaderna. Eftersom vi inte vet hur börsen skall gå tittar vi på de som vi tror vet mer än vi - och hänger på. Vi ställer oss i kön, och ju fler som ställer sig i kön, ju större rörelse. Vid något tillfälle kommer denna rörelse att förbytas i osäkerhet eftersom några placerare anser att det har gått upp för mycket. Den osäkerheten kommer med att leda till att fler blir osäkra, dvs flocken växer, vilket i sin tur kommer att leda till utförsäljningar och så är bollen i rullning på nedsidan. Och så här fortsätter det om och om igen, börscykel efter börscykel. Det som skiljer är digniteten och magnituden i upp- och nedrörelserna. I övrigt är psykologin ungefär detsamma år 1929, 1968 eller år 2000, känslorna är inte annorlunda nu än då även om vi gärna vill tro det. Johann Schiller (filosof, och kollega till Goethe) uttryckte det på följande sätt: ”Anyone taken as an individual, is tolerably sensible and resonable – as a member of a crowd, he once becomes a blockhed”. Ta t ex perioden i början på mars när börserna föll hejdlöst – det var inte lätt att kliva in och agera köpare. Eller ta t ex dollarn. Under slutet av 2004, mitten av 2008 och under de senaste månaderna 2009 (se diagram 1) har man kunnat läsa en bukett med artiklar som presenterar orsaker till varför dollarn skall fortsätta ned – t ex i stil med Telegraph´s rubrik för ett par veckor sedan ”Is this the Death of the Dollar?”. Så här är det alltid – vi människor är alltid som mest positiva efter en uppgång och som mest negativa efter en nedgång. För de flesta människor spelar det ingen roll om vi skulle ta ett mentalt beslut att ”Nästa gång vi når excessnivåer - ja då skall jag agera”. Tyvärr måste jag meddela att det för de flesta inte fungerar på det sättet. Vi vet ju att vägen till helvetet är kantat av goda föresatser och anledningen till att vi människor har så otroligt svårt att hålla vad vi lovar (t ex hålla en diet eller köpa när det ser som jävligast ut, sälja när det ser som bäst ut) är att när känslorna tar överhanden ser vi världen från ett annat perspektiv. Och när vi befinner oss i detta perspektivet kan vi alltid argumentera för att det är rätt. Det finns en uppsjö med studier som bekräftar detta men dessa kan jag av utrymmesskäl inte redovisa här. Enligt Professor Dan Ariely kan de flesta av oss alltså inte, trots de bästa av föresatser, tvinga oss själva att göra det som är bäst för oss och skriver: ”…that we are prone to making the wrong decisions when gripped by intense emotion”.
Så konklusionen blir alltså – att göra som alla andra är alltid lätt, men att vara ”contrarian är extremt svårt.