Det är viktigare att välja rätt aktie än du tror.

Enligt studier gjorda i USA vet vi att avkastningen (gjord på NYSE, AMEX och Nasdaq innehållande ca 8000 aktier) inte är symetrisk. Mellan 1983 och år 2006 (24 år) är det ett fåtal aktier som svarar för större delen av avkastningen. Undersökningen visar att knappt 20 procent av aktierna svarar för mer än 90 procent av avkastningen på dessa börser. Studier gjorda i U.K och Canada under perioden 1996 till 2006 visade ungefär samma sak. Hade man missat de 11 procent av aktierna som utvecklades bäst i U.K hade man haft en nollavkastning under dessa 10 år. Samma sak ser vi i Canada – hade man missat de 15 procent av aktierna som utvecklades bäst hade man haft en nollavkastning under dessa 10 år. Undersökningen visade också att mellan 1983 och 2006 utvecklades 64 procent av de likvida aktierna på USA-börserna sämre än Russel 3000 och 36 procent utvecklades bättre.

Undersökningen visar alltså att om man missar de bästa aktierna kommer man inte att slå index. Vad får detta för komplikationer? Jo, som förvaltare kan man hamna i blåsväder om man inte slår index och som privata placerare vill vi ju naturligtvis hitta de aktier som går bäst. Men hur gör man det?

Vi vet ju alla att det är omöjligt att förstå och tolka varje rörelse på börsen på rätt sätt, utvärdera varje ny information som flödar in över oss under i stort sett varje dag. Kort sagt, det är en omöjlig uppgift att väga in och tolka all ny information som vi tar del av dagligen.

Men, och nu är jag djävulens advokat, varför inte bara titta på prisutvecklingen? I prisutvecklingen för enskilda aktier vet vi vilka aktier som är mest populära just nu, dvs i vilka sektorer och aktier flyter det in mest pengar. I de sektorer/aktier som vi har mest inflöde av pengar är sannolikt de som man just nu anser är mest köpvärda. Så, varför inte bara titta på priset när vi gör vår analys. Vill du ha ett exempel:

Inom aktiehandel så finns det ett koncept som kallas ”Relative strength”. Relative strength kan översättas med relativ styrka, och syftar till att mäta hur en aktie utvecklats under en period jämfört med andra aktier. Den aktie som gått bäst den senaste månaden har t ex den högsta relativa styrkan under den perioden och den aktie som gått sämst har den lägsta relativa styrkan.

Redan 1968 kom boken ”The Relative Strength Concept of Common Stock Price Forecasting” skriven av Robert A Levy. Levy visar bl a att relative strength-konceptet fungerar bra. Han skapar portföljer av aktier baserat på deras utveckling 26 veckor bakåt i tiden. Han finner att de starkaste aktierna fortsätter att vara starkare än den genomsnittliga aktien. Levy visar också att de aktier av de starkaste som är mest volatila, ger ännu bättre avkastning.

Jegadeesh och Titman visar i en studie från 1993 att portföljer skapade av aktier som uppvisar bäst relativ styrka i perspektivet 3-12 månader fortsätter att avkasta bättre än börsen som helhet de kommande 3-12 månaderna. Studien gjordes med amerikanska aktier under perioden 1965-1989. Studien är en av flera exempel på liknande studier.

I vår näst senaste bok (Bli börsproffs på ett par timmar, utgiven på Ekerlids förlag 2007) skriver vi följande…

”Mellan åren 1995-2005 skapades portföljer av de fem starkaste aktierna, baserat på de senaste 60 och 250 dagarna. Perioden 1995-2005 är en stark börsperiod, men med en rejäl sättning mellan mars 2000 och oktober 2002. Studien innebär således att strategin har testats i en såväl riktigt stark, som riktigt svag börs. Portföljerna baserade på 60 dagars relativ styrka avkastar ca 75 procent bättre än OMX-index de kommande 60 dagarna. De långa 250 dagars portföljerna avkastar ca 55 procent bättre än OMX-index de kommande 250 dagarna. Förväxla inte 55 procent bättre än OMX-index med 55 procents avkastning. Om OMX-index under t ex en 250-dagars period har avkastat 10 procent så indikerar resultaten att relative strength-portföljen avkastat 15,5 procent (10 % x 1,55). Resultaten beror inte på att relative strength-portföljerna har varit mer riskfyllda än OMX-index. Relative stregth-portföljerna uppvisar en lägre standardavvikelse i avkastningsserierna än OMX-index. Att relationen mellan avkastning och risk inte är linjär har vi ju tidigare diskuterat. Resultaten bekräftar att relative strength-konceptet är tydligt även för den svenska börsen”.  

Detta är alltså ett sätt att använda priset som urvalsvariabel istället för de 1000-tals variabler vi annars måste ta hänsyn till. Prisanalysen berättar kort sagt hur placerarna aggregerat agerar oberoende av på vilka grunder och är också ett sätt att hitta den grupp vinnaraktier som jag refererade till under inledningen av denna analys. 

Peter och jag har skrivit en hel del om aktieurval i flera böcker. I Tradinghandboken finns ett kapitel om ämnet för de intresserade.