Låt börsen visa vägen.

I Dagens Industri den 24 juni (se bild 1 nedan) kunde vi läsa att ”Börsen fortsätter upp” och att det är den ekonomiska tillväxten som är katalysatorn bakom denna förväntade uppgång -  så här skriver man i artikeln:

”När sommaren står för dörren och halva börsåret är avklarat är experternas prognos en ökning med 20 procent i år. En stark ekonomisk tillväxt och god vinstutveckling för företagen driver uppgången….”.

I den andra änden av skalan kunde vi i New York Times den 27 juni läsa att Paul Krugman är extremt negativ. Vi kunde bland annat läsa följande:

” Recessions are common; depressions are rare. As far as I can tell, there were only two eras in economic history that were widely described as “depressions” at the time: the years of deflation and instability that followed the Panic of 1873 and the years of mass unemployment that followed the financial crisis of 1929-31”. Och skriver vidare…”We are now, I fear, in the early stages of a third depression.

Självklart hoppas vi alla att optimisterna får rätt i sina prognoser om framtiden men som du vet jobbar jag efter en annan kausalitet än vad dessa prognosmakare gör. Historien har ju lärt oss att börsen alltid leder, eller ligger före, den ekonomiska utvecklingen med i genomsnitt 5 till 8 månader. I den typ av prognoser som man refererar till i DI använder man alltså det som laggar (dvs ekonomin) för att förutspå det som leder (börsen).

Jag jobbar istället efter scenariot att så länge börsen fortsätter upp, dvs så länge den långa trenden är stigande, så är den ekonomiska återhämtningen på rätt spår. Skulle vi däremot i pluralitet effektuera säljsignaler på världens börser, dvs om majbotten underskrids med en TBBLBG, så tror jag att risken för en dubbel-dip ökar och ju större börsnedgång desto större påverkan på ekonomin. För att Paul Krugman skall få rätt i sitt extremt negativa scenario tror jag dock att botten 2009 måste punkteras. För att den botten över huvud taget skall kunna nås krävs att psykologin hos placerarna är extremt negativ och om så skulle vara fallet kommer denna pessimism att ha spridit sig spridit sig på bredden i samhället vilket då kommer att påverka ekonomin. De flesta menar att en recession leder till mer försiktiga människor (producenter, konsumenter) medan min utgångspunkt är den omvända, dvs försiktiga människor leder till recessioner. Människors agerande, social mood, är alltså orsaken – och utfallet, i till exempel ekonomin, är således resultatet.  Börsen är alltså, enligt mitt sätt att tänka, en bra mätare för social mood. Många av er som läser mina krönikor anser säkert att detta är ett konstigt sätt att se på världen men så länge börsen leder ekonomin kommer jag att fortsätta med det. Jag trodde att ekonomin skulle ned under hösten 2008 och jag trodde att ekonomin skulle upp efter en stark börsuppgång 2009 när allt såg nattsvart ut i ekonomin och orsaken då var riktningen på börsen. Vi får se vart börsen leder oss nu.