Jag satt här om dagen och funderade på finansmarknaden i allmänhet och analys i synnerhet. Allt som skrivs och talas om om finansbranschen och media har ett specifikt syfte…nämligen att förutspå vart aktiekurserna skall gå. Om jag t ex läser en analys över ABB vill jag som placerare veta vart kursen skall gå – upp, ned eller åt sidan.
 
På kort till medellång sikt kommer kursen i ABB att framför allt påverkas av tre variabler nämligen 1) marknaden som helhet, 2) hur sektorn utvecklas eller 3) företagsspecifika orsaker, t ex en bra rapport en låg värdering osv.   
Vad är viktigast? Jo, i min värld är marknaden som helhet den första variabeln. Går börsen som helhet upp kommer 6-7 av 10 aktier också att gå upp och om börsen faller kraftigt kommer ca 9 av 10 aktier att falla. Korrelationen är nämligen alltid högre vid nedgång än vid uppgång. Men det är ju så här att ju fler av dessa tre variabler vi har på vår sida desto större avkastning per tidsenhet har vi möjlighet att få. Om vi befinner oss i en uppgångsmarknad och vi dessutom hittar den sektor som är hetast kommer detta att leda till en överavkastning. Och hittar vi de aktier med bäst fundamentala egenskaper kommer detta också att bidra positivt.
 
Men hur skall man då veta om börsen som helhet skall upp eller ned? Ja, det ärligaste svaret är att …”Det kan vi inte veta med säkerhet”! Det är omöjligt. Men det vi kan göra är att leta metoder som ger en edge men dessa metoder kommer aldrig någonsin att vara 100-procentiga. Aktier och börsen är sannolikhetsmässigt förutsägbara, inte 100-procentigt förutsägbara.
 
Min metod att förutsäga börsen bygger på aktiemarknadens psykologin och inte hur börsen värderar t ex vinster. Varför tittar jag inte på det? Frågar du kanske. Jo jag menar att de stora svängningarna i värderingarna, t ex P/E-tal, snarare är ett uttryck för den psykologi som råder. Är vi optimistiska till framtiden kommer vi att vara villiga att betala mer för varje vinstkrona på börsen än när vi är negativa till framtiden. Till skillnad från den ekonomiska marknaden, som styrs av utbud och efterfrågan, så styrs värderingen, eller prissättningen, i den finansiella marknaden av psykologin. En finansiell värdering är enligt mitt sätt att se saken en funktion av social mood, vid optimism kommer vi att få höga värderingar och vid pessimism låga värderingar. Min syn på börsvärdering, och kopplingen mellan värdering och börsutveckling, är alltså lite annorlunda än många andras. I min värld är det alltså inte värderingen som styr börsen utan psykologin som styr värderingen. Låt oss ta ett exempel:
 
Exempel: 
•       Under de senaste 100 åren har aktierna ingående i t ex Dow Jones avkastat mellan 1,5 och ca 17 procent i direktavkastning. Under samma period har det egna kapitalet värderats till mellan 0,5 och 5,6 gånger.
 
Denna extremt vida och för stora ”rangen” mellan de lägsta och högsta värdena avslöjar att de är föremål för irrationella infuenser. Det vill säga dessa enormt stora svängningar beror i min värld på hur optimistiska/pessimistiska det aggregerade placerar kollektivet är. Är man positiv till framtiden så spelar det ingen roll om man bara får 1,5 procent i direktavkastning på sina aktier eftersom man ju ”vet” att man kommer att tjäna enormt mycket mer i kapitalvinster på en kursuppgång. Är man negativ till framtiden spelar det ingen roll om man får mer direktavkastning i aktier än i en riskfri ränta eftersom man ”vet” att aktier innebär en enorm riskexponering.
 
Att köpa/sälja börsen bara för att värderingen är attraktiv/oattraktiv är ur ett historiskt inget bra tajminginstrument. Nej jag försöker att avläsa psykologin och när den är optimistisk vet jag att värderingarna skall upp fram till dess psykologin förändras.