Dagens tidning innehåller gårdagens nyheter.

Det var många år sedan jag jobbade som aktiemäklare, riktigt många år sedan nu när jag tänker efter. Trots det får jag normalt ett par samtal om dagen från vänner, bekanta, gamla kunder m fl m fl. Jag har säkert en bländande personlighet, men det är sällan annat än börsen som är det tänkta samtalsämnet. För en börsforskare är det okej.

Många av samtalen inleds med en referens till Dagens Industri. "Jag läste att det går åt skogen med si och så, det stod i dagens DI", "Jag funderar på att köpa si och så, enligt dagens DI rankar analytikerna aktien högt." eller "Jag är orolig över ränteutvecklingen. I dagens DI skriver..." o sv, o s v.

När jag får de här samtalen funderar jag på om det är lönt för mig att svara. Jag och Johnny har under många, många år diskuterat och skrivit om nyttan av att reagera/agera på vad analytiker och journalister skriver. Inte för att dessa inte har koll på läget eller är smarta nog, utan för att dagens tidning innehåller gårdagens nyheter. Alla studier som testat tesen kommer fram till samma resultat - analytikers och journalisters rekommendationer har ett uselt utfall (förutom i säljcase, men den diskussionen kräver en längre utläggning). Jag funderar således på om det är lönt att ta diskussionen eftersom det är uppenbart att ingen lyssnar på mig.

Poängen är att dagens tidning inte är en god källa till case. Journalisters idéer kan vara intressanta, men oviktiga för börsens/aktiers utveckling. Analytikers genomsnittliga uppfattning är oväsentlig för en trader, o s v, o s v. I de få fall där tidningarna kommer med ett scoop (per definition ny information) kan informationen vara intressant. Inte i hänsyn till riktning, men väl volatilitet. Om en tidning skriver ner (eller upp) en aktie med ny information som utgångspunkt (vilket händer sällan) kan aktien förväntas bli volatil, och volatilitet är som vi alla vet a och o för kortsiktiga handlare.

Finns det inget som är bra med tidningen då? Prenumererar inte du på någon tidning, brukar frågan lyda? Jo, faktum är att jag gör det. Dels samlar tidningarna jag prenumererar på ett bra sätt upp smulorna från mina morronmackor, och dels så tycker jag att, i fallet med DI,  Jan Gradvalls krönikor/recensioner i DIWeekend är värda hela prenumerationsavgiften trots att han bara får två futtiga sidor i magasinet.