Enligt hypotesen om effektiva marknader är placerare rationella ur ett matematiskt, kalkylerande perspektiv - det är fel. Behavioral finance föreslår att placerare är irrationella. Sannolikt är vi det - ibland, men inte så ofta som kanske kan tyckas. 

För egen del tycker jag att resonemanget i denna artikel är av yttersta vikt för att förhålla sig till rörelser på börsen. Det hjälper mig att inte bli överraskad av rörelser som annars kan tyckas vansiniga. Jag tycker att följande tes förklarar hur börsen beter sig med god träffsäkerhet. Av olika orsaker kan vi/jag aldrig bevisa min tes, men intuitivt är i alla fall jag säker på att den stämmer. 

Case in point - Volvo har fallit ca 60 procent från topparna förra året. Sannolikt har det inte hänt så mycket negativt i omvärlden att en så pass stor omvärdering är motiverad. Volatiliteten är för stor relativt gängse prissättningsmodeller. Börsen som helhet har fallit ca 40 procent från toppnoteringen för ungefär ett år sedan. Det är också ganska orimligt med tanke på att vi ska värdera börsen givet vad som hänt (till viss del) och för all framtid (även om det är svårt). Rörelserna ner det senaste året kan karakteriseras som irrationella (eller så var uppgången dessförinnan irrationell, vilket som är korrekt kan vi inte veta, och det kvittar i denna argumentation).

Min tes är att många rörelser för börsen som helhet och i enskilda aktier kan betraktas som överdrivna, rejält överdrivna, med den enda slutsatsen att börsen beter sig irrationellt. Trots det menar jag att varje avslut, varje affär, som tar börsen/aktien från punkt A till B, alldeles för snabbt och alldeles för långt, är rationell. Till exempel kan vi tänka oss en placerare som köper 1000 Volvo-aktier för 100 SEK. Han/hon bestämmer sig för att riska 10 SEK per aktie. Samma dag som Volvo faller till 90 SEK säger placeraren att nu är det nog - en större förlust än så här tänker jag inte ta. Det är en synnerligen rationell trade - risken var klart definierad.

Min tes: Flera rationella beteenden kan tillsammans skapa en irrationell rörelse på börsen. Därmed är rörelsen irrationell (men inte anledningen till den) - och traditionell ekonomisk teori har fel, samtidigt som varje individuellt beslut är fullt rationellt - varför Behavioral finance har fel i bemärkelsen att det är irrationella investorer som agerar på börsen, och är orsaken till hur den rör sig.

Ett annat exempel på detta som vi tidigare skrivit om är skatterelaterade försäljningar inför årsskiftet. Om en investor kan realisera en betydande förslust, och därmed en betydande skattelättnad, ska han/hon givetvis göra det, även om det bidrar till att sänka en aktie så pass mycket att den totala rörelsen i ett aggregerat perspektiv kan betraktas som irrationell.