Det finns ingen korrelation mellan börsen och BNP.

I boken ”Bli börsproffs på ett par timmar” (sidan 95) skriver vi följande ” Korrelationen mellan ett lands BNP-tillväxt och aktiernas avkastning är mellan åren 1951-2000 svagt negativ. Mellan åren 1900-2000 är korrelationen klart negativ”. Konsekvensen av detta är intressant, dvs trots att flera analytiker, strateger och andra proffs ständigt hävdar att BNP-tillväxt driver aktiemarknadens avkastning går det inte att påvisa ett tydligt samband i en studie som sträcker sig över hela 1900-talet i en jämförelse mellan de 17 viktigaste ekonomierna. Detta är naturligtvis inga nyheter då vi alla vet att börsen alltid vänder upp före ekonomin och vänder ned innan ekonomin har vänt ned, dvs börsens aktörer diskonterar. Det är i alla fall den officiella förklaringen som alla alltid använder sig av. Det är naturligtvis också den mest logiska förklaringen….eller? Jo, det är den mest logiska förklaringen förutsatt att man tror att ekonomin leder börsen.

Men låt oss för en stund tänka utanför ramarna och låt oss tänka det man inte får, eller bör, tänka om man skall anses vara en seriös analytiker. Tänk, bara tänk denna märkliga tanke, om det skulle vara så att det inte är ekonomin som styr börsen. ”Ähhh, säger du säkert, det är klart att det är ekonomin som styr börsen. Vad skulle det annars vara? Gud, slumpen eller frimurarna”? Nej inte alls, utan snarare våra attityder till framtiden. Det du gör, säger och tänker får alltid konsekvenser. Om många människor är positiva till framtiden kommer det att ge konsekvenser på ett större plan, och ju fler som är optimistiska desto djupare genomslag i samhället och ekonomin. Människor som är optimistiska till framtiden beter sig på ett positivt sätt – man köper aktier, tar lån, konsumerar, är mer generösa, mer tålmodiga och förstående, investerar och anställer mer. Konsekvensen av denna optimism kommer att reflekteras inte bara på börsen utan också senare i ekonomin, i politiken, i kultur, i idrott samt relationer både på nationell och internationell nivå. Är den aggregerade marknaden positiv till framtiden kommer det att ge ett helt annat resultat än om vi är negativa till framtiden – vårt agerande ger alltid konsekvenser oavsett om det är på privat nivå eller som grupp. Hur vi mår påverkar således vår attityd, vilka beslut som fattas, vilka risker som tas m m. Den aggregerade attityden är summan av individuella attityder. Eftersom den enskilda attityden hela tiden förändras så kommer även den aggregerade attityden ständigt att vara i förändring. Hur samhället, ekonomin och börsen oss ser ut är ett resultat av den aggregerade psykologin.

Diskonteringsteorin bygger på att placerarna förutser en händelse i framtiden (t ex en ekonomisk vändning) och agerar på det innan det sker. I lördagens DI kunde vi t ex läsa ”Den amerikanska ekonomin kommer att vända upp någon gång under tredje kvartalet, enligt ledande ekonomer”. Detta skall alltså, enligt diskonteringsteorin, leda till att börsen skall vända upp 6 månader innan. I min värld är detta ett fantasifullt och smart försök att anpassa verkligheten efter en teori som bygger på att ekonomin leder börsen. Enligt teorin skulle alltså det aggregerade placerarkollektivet samtidigt titta 6 framåt och samtidigt komma på att ekonomin skall vända upp och då ungefär samtidigt agera köpare. Låt oss ta ett exempel från historien. År 1929, två veckor innan börsen toppade innan den stora depressionen, uttalade sig den då mest framståenden ekonomen Irving Fischer (professor på Harvard University) om börsen. Han menade då att börsen kommer att stå bra mycket högre under de kommande månaderna. Orsaken till att han uttalade sig på detta sätt var naturligtvis att ekonomin såg extremt stark ut vid det tillfället och om man tror på kausaliteten att ekonomin leder börsen ja då måste man vara positiv i det läget. Men vi vet ju alla vad som därefter hände då börsen gick ned och ekonomin följde efter. Var det så att placerarna kunde förutsäga den då kommande depressionen enligt diskonteringsteorin? Eller kan det vara så att psykologin toppade i den vevan av någon anledning, svängde om och blev negativ, vilket gav konsekvenser på först och främst börsen och som senare ledde till handlingar som fick ekonomin att gå i stå? Commerce Department of Federal Goverment har identifierat börsen som en ledande indikator till ekonomin, vilket är logiskt eftersom i stort sett alla viktiga börsvändningar (både för upp- och nedgång) sedan början på 1900-talet har legat före ekonomin. Prosessor of economics Hermàn Cortès Douglas skriver i en avhandling."financial markets never collapse when things look bad. In fact, quite the contrary is true. Before contractions begins, macroeconomic flows always look fine. That is why the vast majority of economics always proclaim the economy to be in excellent health just before it swoons". Historien ovan från 1929 är bara ett exempel på detta - det finns fler. Jag har naturligtvis inget facit men min utgångspunkt, i all analys jag gör, är alltid psykologin, dvs våra attityder till framtiden. Kort sagt, jag låter alltid psykologin styra min analys och sällan t ex ”dagens makrostatistik”. En makrosiffra i dag är ju bara resultatet av våra aggregerade handlingar i går, och våra handlingar i dag kommer att producera makroutfallet i morgon. När den aggregerade marknaden är för negativ vet jag att det är dags att bli positiv, när gruppen är för positiv är det dags att bli försiktig och när den aggregerade marknaden är försiktig och osäker om framtiden börjar jag göra mig beredd på att agera. Att mäta och förutspå denna psykologi på både kort-, medellång- och lång sikt är mitt jobb.